Poesi

Lanternorna tänds

/Den själ som vore att önska sig

 

Lanternorna tänds, det skymmer över den grova sjön 

Stävbrotten sköljer tungt över förskeppet 

Jordens skugga, natten, går baklänges in i östanvinden 

Från kabyssen luktar det aftonmål 

 

Den själ som vore att önska sig

genomdrages ständigt av en ström 

Där bor tyngdpunkt och gyro

där bor allt som i en pulserande mussla 

En genomgång för syre och friskhet

Oceanen kommer dit 

och växlar ständigt vatten i rena rum

 

 

 /H Martinson