Smetigt
gul i ögat, tänder kabbelekan
vårens första svala lampa
Ledd
av dess sken, letar vinden länge
efter sommarns dörr
den
gömmer sig i skuggan under alen
Ps. 43:3
Kabbelekans
oljiga guldlyse, smetar sitt sken på blad och i luft
Skiner
med smulten glans som i prima bondsmör, i källans tina
/H
Martinson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar