Om rätt och fel

Jag anser det vara naivt, respektlöst, historielöst och intellektuellt ohederligt att framhärda med parollen "Inget är rätt inget är fel". Det finns faktiskt människor och folkgrupper som bygger sina liv på att rätt och fel existerar. Handen på hjärtat så gör nog de allra flesta det, utan att tänka på det; bygger sitt liv utifrån någon slags värdegrundskompass som talar om att "detta är rätt" och vice versa. 

Att hävda "många sätt är möjliga" har däremot en annan innebörd som jag absolut har förståelse för. Tänker mig att "ingetärrättingetärfel-ordstävet" kan vara ett försök till en förenkling av "många vägar är framkomliga". Men en olycklig sådan, då den i sin förlängning undergräver alla typer av värdegrunder som barn får med hemifrån och därigenom missar ett viktigt perspektiv på begreppet meningsfullt sammanhang.

"Inget-är rätt/fel-mentaliteten "gifter sig" motsägelsefullt nog, rätt väl ihop med Jantelagen, vilket kanske också är en förklaring till dess popularitet i vårt land. Oftast används nog uttrycket (i skolans värld) ändå mest med en vilja att understryka att allas tankar och åsikter måste få komma fram, vilket är en viktig avsikt. Dock skulle det kunna efterlevas utan att förneka att begreppen rätt och fel finns, med olika innebörd för olika personer.
Allas perspektiv är intressanta perspektiv.

Ett av livets gåtor och människans djup är att söka Sanningen om livet självt, inför vilken vi alla är lika små och stora. Där det möjligtvis faktiskt är så att uttrycket "Det som är rätt för dig är rätt för dig och det som är rätt för mig är rätt för mig" inte längre håller. 

Olika uppfattningar finns och har alltid funnits. Det finns ett spänningsfält mellan grupp och individ. Samexistens och demokrati bygger inte på att alla medborgare tycker lika, men på ett samförstånd om att alla får rymmas.