Augustiblad: februari 2013

onsdag 27 februari 2013

Poesi

Lanternorna tänds

/Den själ som vore att önska sig

Lanternorna tänds, det skymmer över den grova sjön

Stävbrotten sköljer tungt över förskeppet

Jordens skugga, natten, går baklänges in i östanvinden

Från kabyssen luktar det aftonmål

Den själ som vore att önska sig

genomdrages ständigt av en ström

Där bor tyngdpunkt och gyro

där bor allt som i en pulserande mussla

En genomgång för syre och friskhet

Oceanen kommer dit

och växlar ständigt vatten i rena rum

/H Martinson

Askarna

Askarna är ljusa

De har en lätthet med

solens sken

och sänder det fördelat snabbt

genom bladverket

Detta är lövskogsglädje

Den sprider sig runtom på marken

och slår upp i vandrarens sinne

Psalm 23 och 139

Han ser plötsligt

på marken ett lyckosken

Även i minnet och långt ifrån

tar han sig ofta med vilja dit

genom granväggar av år

/H Martinson

Juninatten

Nu går solen knappast ner
bländar bara av sitt sken
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor

Juni natt blir aldrig av
liknar mest en daggig dag
Slöjlikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort på ljusa hav

Jak. 1:17

/H Martinson

Räddning ur tankens förknytningar

var att dikta och att finna

för lyckan möjliga gläntor

i levande drömmar.

Blomman av verkligheten

växer ur öppna sinnens

sorg och fröjder.

Att tro på det språket

som dagligen uppstår

ur ting och luft

är både att drömma och leva.

Joh. 4:1-15
Jes. 12:2-3

Den fria vuxenbarnsliga leken

med ordporl ur levande vatten.

Tron att det rinner

ett levande vatten

ur när och ur fjärran

tron att det vimlar av källor.

/H Martinson

Glädjen

Glädjen kommer nästan alltid av sig själv,

plötsligt står den på trappstenen.

Sällsam som första klara dagen,

efter ett månadslångt regn.

Den har vita lätta moln på axlarna.

Runtomkring den arbetar mängder av fåglar

snabbt för att kringsprida ryktet,

om bättre klimat i människohjärtat.

Ps. 103

/H Martinson

Tätt över sjöspegeln

Tätt över sjöspegeln snittar, svalan med slipade vingar.

Upp från sin yta tittar, storögda vattenringar.

Vassarnas skuggbilder brytas, var gång en ljusvåg vinglar

ut för att ändras och brytas, svarta som tusch de sig ringlar.

Ord. 27:17, 19

/H Martinson

tisdag 26 februari 2013

Ordtjänarens plikt

Det finns en trashär av söndernötta ord

truismer som försummats och föraktas

emedan de var utan klang och lyse

De vandrar runt och ber om röst och färg Jak. 1:22

om nya plagg, förfriskad nakenhet

överge dem inte

Det är ordtjänarens plikt

att styrka dem med mod och tröst

i deras nednötthets elände

/H Martinson

måndag 25 februari 2013

Kabbelekan/ Gyllenvår

Smetigt gul i ögat, tänder kabbelekan

vårens första svala lampa

Ledd av dess sken, letar vinden länge

efter sommarns dörr

den gömmer sig i skuggan under alen

Ps. 43:3

Kabbelekans oljiga guldlyse, smetar sitt sken på blad och i luft

Skiner med smulten glans som i prima bondsmör, i källans tina

/H Martinson

söndag 24 februari 2013

Dolda än bland vass

Dolda än bland vass hörs nakna hällar

öva böljeslag med höstligt vatten

medan sommarns alltmer mörka kvällar

tätnar, lutar mot sitt fall i natten

Jes. 40:5-8

/H Martinson

Getsemane

Han var en så liten och klen artist, att han kände sig mer än lovligt trist

då han satte sig vid sin Faber 2, en vacker afton och skrev som så:

Gud har i sin fotografiateljé ett mörkrum som heter Getsemane,

Där växer det klara bilder fram för den som är lugn och allvarsam.

Men den som är rädd för köld och ris, får aldrig en blomst i paradis.

Mark 10:42-45

Hans liv blir liksom en öde slätt, av inga silverne tårar vätt. Joh 13:13-14

I purpur kanske och glans han gick, men blicken hans var en tiggarblick.

Till aska kom han, men aldrig brand och månen ler i hans tomma hand.

Ty, den som är rädd för Getsemane, har ingenting alls att få, eller ge.

/Nils Ferlin

Solrim

Sången cyklar på en skogsväg, svävar solig, glad och fri

fyller ensam hela skogen, med sin milda melodi.

Träden utmed vägen blommar när hon ler och far förbi.

Skönt ett gammalt hjulspår sjunger, väckt av solens frieri.

/B Setterlind

Jes. 52: 7

måndag 18 februari 2013

Egenkomponerad musik

Musik för eftertanke…

Jag har tonsatt poesi skriven av Harry Martinson,
Nils Ferlin och Bo Setterlind. En god vän sjunger,
här kan du lyssna: (använd förslagsvis hörlurar:) https://soundcloud.com/augustiblad

En ny flik, för att följa med i texterna: http://www.augustiblad.blogspot.se/2013_02_01_archive.html