Årsringarnas utbildning i det vardagliga
växandets verklighet.
De uppsluppna skratten utan egentlig
riktning visste ingenting och det räckte, där och då.
Varje år, nya fotografier.
Skuldra vid skuldra, skapades våra
verkligheter.
Utan insyn till varandra, trodde vi att vi
visste.
Allvaret som efterhand sänkte sig över
oss, tacklade vi själva.
Verkligheten förstås varken helt utifrån
eller helt inifrån, men överallt där det finns nåd och sanning.
Omfamna tillbakablickens verkligheter och
värna om visionen.
