I am sailing stormy waters to be near You, to be free.

Följ länk:
http://betaplay.ur.se/program/187006-laura-yngsta-varldsomseglaren

Jag tycker att denna intressanta (och lämpligt långa film:) är riktigt gripande. Tjejen tar livet i egna händer. Beundrar hennes mod och kunskaper. Erfarenheter som många inte får på en livstid har hon, trots sin låga ålder. Samtidigt mycket kvar att lära om livet. 
Någonstans i filmen talar flickan om begreppet frihet, vilket förstås känns passande till de härliga havsbilderna. Havet har många ansikten. Med rätt förmåga och utrustning är det förstås fantastiskt. Men tänker även på de fruktansvärda bilderna vi sett under det senaste året, där båtflyktingar kastats av och an mellan vågorna, möjligen beroende av människosmugglare. Detta blir en verklig kontrast till Laura som styr sin egen skuta. Hon antyder att frihet nog handlar om att inte vara beroende av någon...
Jag tänker ändå att människan i grunden är skapt att vara beroende av andra och att det går att uppleva en frihet i det också. Naturligtvis ska vi välja vilka vi låter oss påverkas av. Men jag tror i sin innersta betydelse, inte att frihet är beroende av att kunna välja i allt, vilket vi ändå inte kan. Det finns liksom en gräns för friheten. I vårt privilegierade samhälle, skulle det med lite vilja gå att påstå att en vuxen människa med ett arbete, inte är beroende av någon. När det fladdrar till i livets ytterkanter upptäcker vi motsatsen. Allt hänger ihop. A curse or a blessing; beror på hur vi väljer att se det. En ledtråd till begreppet frihet tror jag är helade relationer.

Sailing- Rod Stewart:

http://open.spotify.com/track/1S9ZMuFYoqBWt3OoFODNCm

Om rätt och fel

Jag anser det vara naivt, respektlöst, historielöst och intellektuellt ohederligt att framhärda med parollen "Inget är rätt inget är fel". Det finns faktiskt människor och folkgrupper som bygger sina liv på att rätt och fel existerar. Handen på hjärtat så gör nog de allra flesta det, utan att tänka på det; bygger sitt liv utifrån någon slags värdegrundskompass som talar om att "detta är rätt" och vice versa. 

Att hävda "många sätt är möjliga" har däremot en annan innebörd som jag absolut har förståelse för. Tänker mig att "ingetärrättingetärfel-ordstävet" kan vara ett försök till en förenkling av "många vägar är framkomliga". Men en olycklig sådan, då den i sin förlängning undergräver alla typer av värdegrunder som barn får med hemifrån och därigenom missar ett viktigt perspektiv på begreppet meningsfullt sammanhang.

"Inget-är rätt/fel-mentaliteten "gifter sig" motsägelsefullt nog, rätt väl ihop med Jantelagen, vilket kanske också är en förklaring till dess popularitet i vårt land. Oftast används nog uttrycket (i skolans värld) ändå mest med en vilja att understryka att allas tankar och åsikter måste få komma fram, vilket är en viktig avsikt. Dock skulle det kunna efterlevas utan att förneka att begreppen rätt och fel finns, med olika innebörd för olika personer.
Allas perspektiv är intressanta perspektiv.

Ett av livets gåtor och människans djup är att söka Sanningen om livet självt, inför vilken vi alla är lika små och stora. Där det möjligtvis faktiskt är så att uttrycket "Det som är rätt för dig är rätt för dig och det som är rätt för mig är rätt för mig" inte längre håller. 

Olika uppfattningar finns och har alltid funnits. Det finns ett spänningsfält mellan grupp och individ. Samexistens och demokrati bygger inte på att alla medborgare tycker lika, men på ett samförstånd om att alla får rymmas.

LANDET LAGOM

I landet Lagom är det säkert att vara neutral, tror man, eller tror -man ska nog helst veta. 

Tror, gör man inte i landet Lagom, det gör man i kyrkan, säger man. 

I landet Lagom är det mest befängda, en kärlek som skulle vara underdånig någonting. 

Det enda man outfryst kan säga sig kämpa för, är att ingen ska behöva kämpa. 

I landet Lagom tittas det på avstånd. 

Man söker inte, som om man grävde med händerna i jorden för att hitta något.

I landet Lagom, tror de fortfarande att lyckan ska infinna sig om man klipper ut och kastar bort. 

Man städar och ställer undan. Oberoendet värderas högt. Ja, man är fullständigt beroende av 

sådant som tycks göra en oberoende. Sådant som tycks bidra till att undanröja kampen. 

Som till exempel påståendet att ingen sanning finns eller att lyckan borde vara en mänsklig rättighet.

Ändå föds man i en kropp och skriker och lever och blöder och skrattar och dör. Här, 

inom landet Lagoms gränser! Det mest okontrollerbara, tar dock institutionerna hand om.

I landet Lagom, har man lyckats med nästan allt. Utom att eliminera livets hårda skola. 

Trots klippandet och städandet, sipprar den fram bakom varje enskild dörr. 

Livets hårda skola, är hämtad som ur en annan tid och plats. Den formar och den färgar, 

den stöter och den blöter och lämnar ingen oberörd.

Livets hårda skola verkar hotfull med sina slagord "Utan kamp inget liv, 

Utan trohet ingen trygghet, Utan kompass ingen väg,  Utan väg inget mål".

I landet Lagom avser man följa den tidigare utfärdade handlingsplanen; "Ignorera, klipp och stäng".

Tro

                                                                                                                          Tron, en gåva att vila i.

                                                                                

Tro, Marie Fredriksson:

http://open.spotify.com/track/5pkO17U6riaIaaTvT7GwCn

Word

"I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud. 

Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det och utan det blev

ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv och livet var människornas ljus.

Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.
Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 

Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla kunde komma till tro genom honom. 

Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 

Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn,

åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda, inte av blod, inte av

kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Och Ordet blev människa och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet,

en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning." (Joh 1:1-16).

Det verkar finns ett behov efter Jesus hos många idag och längtan efter bekräftelse (kanske efter nåd från Gud?). Enligt Bibeln är den enda vägen till himlen, att ta emot Jesus i sitt hjärta. Dock finns ett starkt motstånd i mångas hjärtan för Bibeln/Ordet som text; tex. GT, Israel omnämnt som Guds egendomsfolk, för att inte tala om den store brevskrivaren Paulus...

Jesus är Ordet in action. Kärlekshandling som känns är något vi människor behöver. Han vill tydligen hjälpa oss i våra bekymmer. "Bara Jesus", jovisst, men vi får inte glömma bort att Jesus, i evangelietexten här ovan, beskrivs vara Ordet själv av evighet.

Går det ens att gilla vad han sade, som tex: "Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå brann! Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! Ty, där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."(Luk 12:49-53). Eller "Jag är Vägen, Sanningen och Livet, ingen kommer till Fadern, utom genom mig". Eller "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig, är inte värd att tillhöra mig"(Matt 10:38).

Anspråken. Var svåra. Att tolerera.

Vidare sade Jesus: "Vad ska jag jämföra Guds rike med? Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl, tillslut blir alltsammans syrat" (Luk 13:20-21).

Bibelordet är som det är och det är helt valfritt att ta det till sig, eller avstå. Vill man ta Jesus till sitt hjärta, antar jag att det är med Bibelordet, som med den "himla surdegen"

...för att ta en liknelse som passar i denna tid.

En ny stjärna

"Nu när vi förändras, Vad blir kvar? Vem blir jag?" frågar sig låtskrivaren/sångaren Leo Höglund.  Hans föräldrar har tillsammans skrivit en bok, där de berättar om sin skilsmässa. Fadern träffade en ny kvinna och fick ett barn med denna, bakom sin frus rygg. Jag har inte ännu läst boken:
http://www.libris.se/att-ga-sonder-och-bli-hel-igen.html

När jag lyssnar på Animal, tycker jag den för tankarna till hur det skulle kunna kännas som barn i den situationen. Jag känner igen smärtan bakom orden. En slags uppgiven acceptans för såren som redan är gjorda, samtidigt ett hopp om att lyssnandet existerar. En människas egen väg framåt, oavsett. Blandat med fantastisk sång och pianospel. Detta är något om hur låten Animal talar till mig, med all respekt för att sångförfattaren kan ha tänkt på något helt annat sätt.

Avskalad känsla, mycket musikalitet och något att säga. En ny stjärna på musikhimlen har sannerligen tänts!!

   Se upp med isarna:)