Något av det mest intressanta med poesi tycker jag är att läsaren blir en slags medskapare då texten slår an toner, känslor och förnimmelser hos den enskilda personen. Vad beträffar Harry Martinson eller någon annan författares avsikter med sina verk, kan jag naturligtvis inte sätta mig till slutgiltig beslutsfattare. De Bibelord jag kopplat till viss poesi på denna blogg, kommer av att jag ser paralleller till dessa i sådant författarna skriver. Kanske är det inte så långsökt, med tanke på att dessa skribenter växte upp i en tid då Bibeltexten hade en annan plats i samhället.
torsdag 18 juli 2013
Ringar på vattnet
Något av det mest intressanta med poesi tycker jag är att läsaren blir en slags medskapare då texten slår an toner, känslor och förnimmelser hos den enskilda personen. Vad beträffar Harry Martinson eller någon annan författares avsikter med sina verk, kan jag naturligtvis inte sätta mig till slutgiltig beslutsfattare. De Bibelord jag kopplat till viss poesi på denna blogg, kommer av att jag ser paralleller till dessa i sådant författarna skriver. Kanske är det inte så långsökt, med tanke på att dessa skribenter växte upp i en tid då Bibeltexten hade en annan plats i samhället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har alltid haft svårt för poesi. Tycker det uttrycker allt och ingenting. Löst sammanhängande meningar om ingenting. Tacka vet jag böcker :)
SvaraRaderaOj, det var ord och inga visor!
RaderaJag har inget heller emot böcker – poesiböcker;)
Det ena behöver ju inte motsäga det andra… men det är nog ofta så att många tilltalas av endera prosa eller lyrik. Det handlar väl egentligen om olika konstformer och språk att uttrycka saker på.
Jag tänker mig att poesin ligger mitt emellan prosa och musik.
Bra litteratur handlar förstås om vilka ord man som författare väljer och inte väljer. Valet av de exakta orden inom poesin, tänker jag handlar om ett skrivande med osynlig text mellan raderna. Kanske är det just det du retar dig på?
När det gäller kommunikation, vilket det handlar om i båda fallen liksom i all mänsklig interaktion, tänker jag att det sällan förekommer någon exakt rak kommunikation, där vad den ena parten försöker förmedla, tas emot exakt som det var avsett. Mottagaren tar alltid in vad den får ”höra” och tolkar det utifrån sina egna förutsättningar och förutfattningar…
Målet är ibland att förmedla och dela med sig av något. Att skriva poesi kan vara både modigt och fegt… Det kan tyckas fegt att inte bara ordagrant säga det rätt ut, utan omskrivningar. Man kan liksom inte anklagas för det som står mellan raderna. Men det krävs mod för att blotta sitt hjärta och riskera att misstolkas. Modet att dela med sig av den gåva man har, utan ”att skriva någon på näsan” innebär nog alltid ett visst mått av möjlighet att missförstås, oavsett om det handlar om ord på eller mellan raderna.
Tack för Din kommentar!